Under vilda protester har jag lyckats få i Mia medicin hon fick med sig hem av vet. Vi fick 3 tabletter med. Mia ska ha en fjädedel per dag. Hur svårt kan det va??? Svar: HUR SVÅRT SOM HELST! Det krävs all list och kreativa lösningar för att lyckas. Att jämföra med t ex en hund: bara att vira in den pyttelilla biten i en ostskiva - och VIPS är den nere i magen och hunden vill bara ha MERA OST. Så är det inte med en motspänstig katt som är Mia. Och jag KAN gen en katt tablett. Man sätter fingret i mungipan, då öppar katten gapet och det är bara att med andra handen stoppa ner medicinen i halsen och sen stryker man kisse kärleksfullt under hakan tills hon svalt och börjar spinna ...
Mia känner att det är tablett på två rums avstånd när det är dax. Att sätta fingret i mungipan är förenat med livsfara - kunde lika gärna vara ett tigergap. Efter många experiment så lyckas detta bäst: krossa tabletten till fint pulver, blanda den till en pytteliten smet med mjukost (!) och sätta klicken på baksidan av ett teskedsskaft. Sen smyger man sig på katten, kastar sig ner över den på golvet, håller fast den mellan knäna, sätter bestämt fingret i kinden (på katten) och medan katten vrider sig runt flera varv sticker man snabbt i skedskaftet i munnen och smetar av medicinklicken. Oftast blir det en klick kvar ... Den kletar man fast på tassen! Återigen en LISTIG matte! Katten avskyr att vara "smutsig" och slickar sig noga ren efter ett tag.
Resultat: katten har fått i sig sin kvarts tablett!
Analys: Trots en omständig procedur är den effektiv med nästan inget spill
Kan metoden förbättras: Övning ger absolut färdighet från mattes sida. Fast det är ju inte önskvärt att behöva ge medicin varje dag ...
Ja, det blev mycket om nästan ingenting!
Biggis, katten med det långa håret, var på vippen att behöva gå till doktorn oxo. Han blev svagare o svagare och låg som en golvmopp o ville ingenting, bara mådde illa. Eftersom han är betydligt mer lätthanterlig än lilla Mia, så började jag för hand stoppa i honom små matbitar av bra-för-magen-mat i mungipan, några i taget - och tror eller ej, efter en dag på detta viset så började han hämta sig, dricka vatten och ÄTA SJÄV!
Nu mår han så här bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar