Allt möjligt inne

INOMHUS
Jag höstar mig!

Ja, nu börjar det regna, o regna ska det göra hela veckan ... så vad gör man då? JO, man går omkring hemma o upptäcker saker som man inte sett på länge o funderar o minns o njuter o tänder en brasa i spisen o gosar med kissarna ... man höstar sig!

Men titta där!!! Äntligen! Den BLOMMAR! Det är ju bara hopplöst, med de där orkideerna. De är jättevackra när man skaffar sig dem o de blommar JÄTTELÄNGE. Men sen när de vackra blommorna dalat så händer INGENTING .... o INGENTING ... o INGENTING o jag tänker att NÄÄÄÄ nu ställer jag ut dig! Och så plötsligt efter ett eller två år så blir det så här  .... o jag lovar vänta ut mina andra frodiga grönbladiga ...

Det här är ju Mårbacka , kanske ... den hästammar från mitt föräldrahem från 50-talet, minst. Den är anskrämlig till växten. Så där 1 meter långa vedartade grenar ... Har överlevt de mest karga förhållande, t ex 6 månader utan vatten, sommartid ... en sån tapper växt klipper man inte för mycket på. Och blommorna är lika sagolika som för 100 år sen.

Köksfönstrets prydnad!

 ... som samsas med basilika. Båda vaktade av en mycket sträng tupp, med eldig blick!

UPPÅT VÄGGARNA

Drömmarnas trädgård med solbelysta olivträd o lavendel där borta vid gården, i solen i Italien ..

... och ute stormar det o regnar o temperaturen faller o man talar om .. snöööö ..  inte långt borta

Ingrid, dina målningar värmer sååå gott hemma! 

MYSPYS även förr i världen. När då? Jag vet faktiskt inte. Vet du något om den här tavlan? Den har gått genom en känd auktionsfirma i London, men är osignerad. Det här kan man oxo filosofera över.

Och här har vi en RÄV, äkta räv, som min faster säker haft bakom örat mången gång!

Mina kissar tycker INTE om honom, men han tillhör familjen i alla fall.

Kära gamla vänner! Mina egna älsklingar från barndomen. Den gula är BUM (förmodligen skulle det vara Brum, men det är ju inte lätt med R, så det blev BUM) och den fick jag när jag döptes. Den bruna heter bara NALLE, och den fick jag lite senare av min mormor, Betty. Biggis är väldigt förtjust i de här gamla nallarna o brukade ligga o sova hos den ofta förr ...  varför inte längre????  Tja, det har jag ingen aaaaning om ... måste påminna honom om detta vid tillfälle!

Och här är huset som jag växte upp i.

Lindbacken

Teckningen är från början av förra seklet när huset var nytt 1908. Det var min mammas mostrar som byggde det då, och som sen gav det till min mamma. På 40-talet byggdes det både om och till, och då byttes t ex alla fönster ut - till moderna - och all snickarglädje togs oxo bort.

Det var ett jättefint hus att bo o växa upp i!

Nu ska jag sätta mig o mysa vid brasan!