Småkissar och blomster

Frukost hos Mrs E. Bokbackenfrukost ...
Lilla nytillskottet Pimpan, choklad med vispgrädde, sååå gulligt pimpad med sin lilla musch vid nosen.
Lille busige "Bus", litet blått yrväder som retade Charmör heeeela tiden ... eller jagade Pimpan
Och så de "stora" småflickorna, Fleja och Sigyn som gärna tog sig en rövare o smet ut en runda.
Ja och så den godmodige knächarmören, Charmör och gamla Cindan som är den coolaste av dem alla i ålder och visdom. Inte mycket kan göra denna Grand Old Lady upprörd. Fast ibland kan hon ta sig ett race över gräsmattan ..., sa Mrs E.
Ja så blev det ju mysfrukost oxo, mitt i det fantastiska blomsterhavet i uterummet i strålande solsken hela förmiddagen! Tack för allt!

.........................................................................

2017 November Ut i vida världen

Bus är upprörd!
- Du vet ju att vi vill skriva o berätta om hur vi hade det, matte, anmärkte Bus häromdagen. Det är ju snart slut på månaden ... o sen åkte vi ju hem. Och även om det var rysligt kallt o hemskt dit du skickade oss så var det ju ändå väldigt lärorikt. Även för dig matte! Eller hur?
Jaaaa ... det blev ju lite missförstånd, Bus ... Och du hade ju rätt får jag ju erkänna.
Det är bäst att vi tar din loggbok så blir det rätt.

- Från att ha varit på fotosafari i varmaste av det varma Afrika så bar det norrut! Med båt. Isbrytare. Det sa matte att det är bäst för annars kanske ni inte kommer fram, sa hon. Man skulle kunna åka med hundspann oxo ... men det ville absolut inte flickorna. Hundar!!! Näää fyyyy, tyckte de. Och mammaMia ville ju åka bekvämt o varmt. Inte rusa fram i slädar över isvidderna inte .... Ja så var det. Mot norr! Det norraste man kan tänka sig dessutom.

Jag var ju påläst som vanligt och såg i min Cats' Globetrotter att vi var på väg till The North Pole. Och jag slog upp i vår ordbok oxo och kollade att det var Nord Pålen det betydde. Matte hade sagt att när man kommer dit, allra längst upp på jordklotet så ska man sätt en flagga där. Så medan vi åkte på den där isbrytaren så sydde mammaMia en jättefin flagga som vi skulle hänga upp när vi kom dit. 
NORDPÅLEN stod det så fint på den. 
Då fick vi il-mejl från matte (ja Nalle hade ju sin MJau-pad med sig) 
- FEL, skrev matte! Du har missuppfattad i din ordbok, Bus! Pole betyder jordens nord-pol, alltså längst upp på jorden! Påle är ju nåt helt annat. En stolpe eller pinne eller nåt. Och så påminde hon oss om att i januari var vi ju längst ner på jorden, på Syd-polen ... Så stackars mammaMia fick sy om o rätta.

Men gissa vad!
Matte hade FEL.
För när vi kom fram.
Vad var det första vi fick syn på???
Jo NORD-PÅLEN! 

Där stod den så fin, röd o vit och bara väntade på att få sin fina flagga.
mammaMia blev sur för att hon fick brodera om och tänkte INTE gå ur båten. Så det blev Kappi som fick den stora äran att klättra upp på Nordpålen o knyta fast vår fina flagga! 

Lite stolta kände vi oss alltid när vi tittade på vår flagga som vajade över isarna. Det var jag o Nalle o Linda o Kappi som tagit oss ur båten o var på upptäcksfärd. Och vi hade fått sällskap av några invånare oxo! Jaaa Kappi kunde inte ens komma ner från nordpålen ... det kom en söt valrossflicka, Rosmari (Odobenus rosmarus) som blev alldeles tokförälskad i Kappi, som blev störtförskräckt för hennes långa tänder ... Det tog en lååång stund att lugna ner honom innan han hasade ner och Rosmari blev så lycklig och ville bjuda ut honom i vattnet över till sitt alldeles egna isflak och träffa hennes familj ... Ja, hmm, det var nog inte så lyckat för Kappi, så jag fick kolla lite i ordboken och förklara för Rosmari att Kappi kan inte simma som en valross och skulle dessutom frysa alldeles förfärligt och bli en stor isbit i så fall. Så hon lugnade ner sig, suckade, gav Kappi en stor blöt puss och simmade iväg hem till sitt flak. 

Själv gjorde jag bekantskap med en väldigt trevlig isbjörnherre, Isis, som bjöd på färskfångad fisk. Är ju verkligen inte så förtjust i sån fisk men smakade i alla fall lite grand. Och han var sååå trevlig och pratade en massa som jag inte fattade ett skvatt av. Hittade inte ett enda ord som stämde i ordboken. Men han var lika glad ändå o fattade säkert inte vad jag sa heller och vi dunkade varann i ryggen så hjärtligt innan han gled ner i det iskalla vattnet o begav sig iväg.

Ja rasande kallt var det. Linda-tokan förfrös svansspetsen när hon kröp omkring på alla fyra o skulle undersöka ett ishus, en iglo, som stod där. Trodde nog någon bodde där och att där var varmt o skönt. Men näää, det var tomt och övergivet. Tror jag det, kan väl inte vara nåt att bo på en så kall plats. Och Nalle höll på att frysa rumpan av sig när han satte sig högst upp på iglon för att titta på norrsken tillsammans med ena husmusen. Jaaa för alldel det var ju väldigt vackert .... 
Men inte länge stannade vi vid NordPålen inte. Det var rätt snabbt tillbaka till den stora isbrytaren o in i värmen till mammaMia, Betty o Brummelisa. 

Det var tur mammaMia hade sparat sin flaska från Scotland. För nu behövde vi verkligen alla en riktig jamare!

Hej hopp!

Snart är vi hemma!

Snart är det Jul!

............................................................................................

Finbesök

Oj så längesen det blev något skrivet i bloggen ....  o nästan inga bilder i kameran. Den har fått vila nästan en hel månad. Men blogMadame har haft fullt upp ... förbereda bilder till nästa års KALENDER!!!! De du! Blev du allt nyfiken .... Vart ska kissarna ut o resa nästa år månntro? Jaaaa för lite resa runt blir det ju förståss. De fick blodad tand på det där att åka omkring o se sig om. Fast det blir inte så långt nu, kan blogMadame avslöja. Men mer är så blir det inte att yppa! Nu väntar vi med spänning på provtrycket .... å SEN kanske kanske kan det bli liten förhandstitt ....

Fast det händer ju i alla fall lite då och då ... som till exempel när vi fick finbesök av Stina, Erik o lille Ivar!!! Ja, det är hos dem som två av våra Stenkatter har fått sitt hem, Ester och Astrid! (Cleopatra och Dorothy/Dotty). Och för några månader sen så fick Ester o Astrid en lillebror! En Dansk-svensk gårdshund, Ivar. Det är lite vanskligt att ta med Ester o Astrid hem till mina kissar på visit ... men att ta med Ivar går ju jättefint. En sån go liten en! Satt i mattes knä hela tiden. Och kissarna ... tja några tyckte det var bäst att hålla sig undan, men Kappi o Linda var absolut de modigaste o mest nyfikna. mammaMia brydde sig inte alls och Betty var nog mest stel av förskräckelse och Bus fördrog efter en snabb titt att bara försvinna. Men så mysigt det var att träffas! Det gör vi om! Det vara bara Ivar o matte som fastnade på bild ... husse får vi satsa på nästa gång.

Mera finbesök blev det häromdagen. Alla kissarna var ute på Alcaterazzen, då vi hörde ett förfärligt skrik från träden och ett sus av stora vingar ... Alla de små kissarna RUSADE in! Och matte greppade kamera o spanade. Och ja, det var inte svårt. Den svarta tjusiga hackspetten parkerade sig precis utanför fönstret och satte igång med att demolera gamla stubbar o nerfallna trädstammar. Flaxade runt och skrek och lät. Visst är den fantastisk spillkråkan! Dryocopus martius.  

Och så har blogMadame äntligen satsat på en ordentlig fågelmatplats! Med plats för all möjlig mumsig fågelmat som kan önskas på menyn. Någon bild på den anordningen blev det inte, men väl på koltrasten som mumsar frön runt ikring.

Nu är det höst!

...................................................................................................

2017 Oktober Ut i vida världen

Bus skriver:
- Jaaa matte visste vart det var bra att resa i höstrusket. Hon skickade oss till Afrika! Till Afrikas djungler. Varmt o gott o såååååå spännande. Tänk så bra att Nalle köpte den där kameran. Den hade vi uppställd hela tiden. För tänk så många nya kompisar vi träffade som vi ville ta bilder på. Oj oj oj!!!
mammaMia var ju lite förskräckt o tyckte att det var lite för livligt ibland. Bland alla okända invånare som såg både STORA och ibland FARLIGA ut. Men de var ju bara hur vänliga som helst. Men mammaMia litade inte riktigt på alla .... hon sa att den blåvitfläckiga ormen faktiskt hade smugit ner i hennes gröna väska minsann!!! Och tagit en stor smakbit av den franska osten som hon sparat från förra månaden i Frankrike. Fast jag undrar minsann om det inte var husmusen i ett obevakat ögonblick i alla fall.

Nåväl, Nalle blev bästis med den blåvitfläckiga ormen. Och de åmade sig o gosade hela tiden. Suck! Med en orm! TokNalle.

Linda lade genast beslag på den största kompisen meddetsamma. Elefanten. Och parkerade sig högst upp. Bästa spanläge, sa hon. Gillar att vara högst upp, främst o bäst ... Utsikt över alla o ha koll på allt. Och nära till de ofantliga, eller kan skriva elefantliga, träden. Där uppe bodde de galna aporna. Huuu så retsamma de är. O snabba! Slänger sig precis hur som helst. Försökte nappa åt sig både kameran och våran KIKARE. Skulle spana på Brummelisa o Betty sa de. Så det blev att snabbt hålla hårt i våra grejer för de där små rackarna.

Jaaaa Brummelisa föll ju pladask för den tjusige Leo. De smög minsann iväg långt in i okända marker o gullade med varandra. Och Brummelisa förklarade att hon blivit inbjuden att stanna kvar hos Leo för alltid ... bli djungelns Drottning ... Åhhhh tokan. Hon går på vad som helst. 
- Nääää minsann, sa mammaMia. Det kommer inte på frågan! Basta! Du är alldeles för liten för såna påhitt. Tänk när Leo blir vuxen! Han blir en JÄTTEKATT .. 
Och DÅ! Hörde vi ett förfärligt RYTANDE inifrån djungeln! Och ett JÄTTELEJON visade sig mellan träden! Leos pappa! Och han var JÄTTESTOR och hade JÄTTEGAP med massor av tänder och vrålade så marken skakade:
- NU kommer du hem genast. Mamma har maten under köksträdet klar! Sluta upp o tramsa med den där lilla kattvarelsen. Du får leka mer efter maten.
Nu blev Brummelisa lite snopen, men tydde sig till mammaMia o viskade att hon ville nog följa med hem i alla fall. Sen fortsatte hon o Leo leka med varann när han inte skulle hjälpa pappa med att skaffa mat eller passa småsyskonen.

Kappi o Betty ville kika på fåglar. Vara fågelskådare. Det hade Nalle berättat att det heter. Jaaaa det fanns massor av fåglar. Underliga. Stora. Färggranna ... som den där Gulskrikan till exempel. Hängde efter oss hela tiden som ett plåster. Blev till o med vän med husmusen. Hur kunde det bli så? Jag tror nog att husmusen bjöd på den där franska osten och det var nog det godaste gulskrikan hade ätit någonsin och ville adoptera husmusen. Men se det gillar vi inte. Husmusen är våran! Så det så. 
Och Betty satte igång att spana fåglar och fick göra långa turer runt om i djungeln och ut på savannen tillsammans med en nyvunnen kompis zebran. Oj vad de galopperade omkring! Betty tyckte i början att zebran såg så konstig ut. Svartrandig o svartfläckig. Smutsig. Men då fick jag berätta för henne att det var ingen idé att försöka slicka o tvätta honom för jag har läst i mattes bibliotek att

Zebran är ett randigt djur,

ränderna går aldrig ur

Så är det med den saken. Och så galopperade de i väg på upptäckter.
Och den stackars Kappi ville ju så gärna följa med ...  tänk så glad han blev när han hittade sin Giraff! Som var en sån vänlig typ o lät honom klättra upp och rida på hans rygg. Precis som Betty så kunde de sen tillsammans ge sig i väg på strövtåg långt ut på savannen. När de kom tillbaka bara bubblade de av berättelser om allt de sett. Jätteormar. Jättesnabba smala rådjur (gaseller, fick jag tala om att de heter). Lejonfamiljer. Noshörningar!
- Nääää, sa mammaMia! Ni får INTE ge er iväg på egen hand mer! Det där är farliga djur förstår ni, noshörningarna. Hördu Bus, säg till dem nu du oxo! Annans får du följa med dem!
Hmm nääää ... det hade jag ju inte lust med ... lite för farligt ... och då blev de lite betänksamma o gav sig inte iväg så långt. Nöjde sig med att skåda fåglar: gulskrikor, papegojor, gardintofsar, buffelnäbbar, nakenhalsgamar, gulnäbbad oxhackare och massor av flamingos! Ja, de hade fått låna mammaMias fågelbok. Och Betty som börjar bli riktigt duktig på att läsa hade letat upp allesammans själv! Kappi tittade på bilderna i boken o pekade när han tyckte att en bild liknade fågeln de såg ... Ja så till nån hjälp är han i alla fall.

Själv stannade jag mest hos mammaMia o gjorde henne sällskap så att hon inte skulle bli rädd för allt som dök upp runt ikring oss. Och hon höll mig hårt om armen och om sin fina gröna väska. Undrar vad hon har i den? Släpar på den hela tiden ....

Å så fick vi lära oss Baby Elephant Walk ... tam, ti di di di tam, ti di di tam ...

Efter denna varma utflykt går våran färd vidare till något alldeles annorlunda! Överraskning!

............................................................................

Flygfärdiga

Tio små kattbäbisar såg dagens ljus .... ja dvs kattbäbisar ser inte dagens ljus inte förrän de är så där en 10 dagar gamla förståss ... för 12 veckor sen. Bokbackenbäbisar. Eftersom de bara bor så där en 30 minuter bort, så har det blivit några besök. Och i dag kunde inte blogMadame hålla sig ... Och det var i sista momangen för i morgon börjar de flytta till sina nya förväntansfulla mattar o hussar både riktigt låååångt bort o en del alldeles nära.
Ja, så är det med kattbäbisar. Man har dem till låns några underbara veckor.
Men i dag fick blogMadame njuta dessa underbara små tjockisar o gosa med dem, bära omkring i famnen o stoppa näsan långt in i den goa pälsen. Tio stycken! Jättepigga sötnosar. Och hungriga. Snabba som blixten för att stjäla ost o bröd o smör från den fina frukosten som Mrs E hade dukat upp.
- Nääää, sa Mrs E, NU får ni sluta! Kom nu så ska ni få eran egen goda mat på golvet!
Och då kastade sig alla ner på golvet och smaskade för fullt ... i 45 sekunder ... och sen hägrade ostmackorna på frukostbordet igen ...

Jaaaaa, det var en livad frukost! Och kameran fick roa sig själv mest hela tiden, men några bilder hade blogMadame med sig hem i alla fall!

Tack för en underbar frukostförmiddag!
Och lycka till alla bäbisarna!

..............................................................................

Kamerarensning m vilda o tama djur och odjur

Ibland blir de bara bortglömda ... de där kamerorna ...
Åhhh, men där är de ju! Nu ska vi se vad blogMadame har i sina gömmor ...

Men titta där! O där! Ohh ja de där rådjuren!
Du förstår att häromdagen låg det två stycken på den lilla gräsplätten precis utanför Alcaterazzen! Så lurviga, så blogMadame utropade:
- Men titta kissarna! Lamadjur!
Ja fast det var ju varken lamadjur eller alpackor, bara våra söta lurviga rådjur! En mamma och så lilla årsbäbisen. Och när de hade vilat färdigt så satte de i gång att städa skogen bredvid blogMadames hus. Äta rent på alla hallon- o björnbärsskott som blogMadame försöker utrota. Och så har det blivit extra tillskott i kosten, färska äppelgrenar m mumsiga äppelblad från det nyklippta äppelträdet utanför köksingången. Jaaa den där prydliga högen med grenar ligger numera varje morgon utspridd o utdragen lite överallt och det är minsann inte många blad kvar längre. Måste vara supermums. Och de där tre äpplena som blogMadame lämnade kvar på trädet ... tja de har ju slunkit ner de oxo.

Lite mindre storlek på djur med vansinnigt långa ben, lockespindlarna, hittas krälande på kökstrappen eller dörrposten dagligdags .... eller som en av stammisarna, korsspindeln, som vävt ett sanslöst fantastiskt hjulnät som glittrade med hundratals supertunna pärlband i morgonljuset.

Betty har blivit förälskad i en jättesöt röd pojke! När han inte sitter o suktar efter henne bland vindruvorna ovanför Alcaterazzen så pussas de i köksfönstret nos mot nos. Sötingarna!
Och så får vi ibland besök av den tjusige ungherren Ragdoll, som bor alldeles mittemot. Såååå snygg med sina gnistrande blå ögon.

Tja, det var vad blogMadame hittade i kameran i dag.

Och så blev det finbesök på eftermiddagskvisten. Nalle! Kom med sin matte för att hälsa på släkten. Och det blev mysstund på Alcaterazzen i solen. Alla hemmakissarna var såååå coola mot Nalle.
- Aha, Nalle, OK då. Visst. Slå dig ner bara.
Inget fräs o morr eller jaga o slåss inte. Nädå. Så lugnt o fint. Bara Betty var lite förskräckt och satt hela tiden alldeles blickstilla i ett hörn på Alcaterazzen tillsammans med Kappi. Så tryggt att vara nära stora Kappi!

..................................................................................