- Alltså de där småbarnen ... kan man ju inte ha med sig nånstans ... På planet tillexempel. Betty o Brummelisa ville absolut gå ut o leka! Och det gick ju bara inte!
- Men jooooo, leka i kuddarna! Snääääälllla Kaptenen, tjatade dom.
Fattade inte nåt av moln och att vara uppe i luften och man inte kan gå i luften. Kapten fick säga till dem på skarpen o gjorde misstaget att ta med missarna ut i cockpit .... Det kunde gått illa. Klåfingriga som de är. Tryckte på ALLT ... och Kapten fick rädda oss flera gånger när de lyckats få planet att rulla runt och sen till o med sätta på brandlarmet! Men då blev de själva lite rädda och satt sen snällt hela resan. Pust o stön!
Så var vi då äntligen framme. I Paris. Som vi har längtat dit, lillasyster Mia o jag! Bara få strosa omkring o njuta luften o atmosfären o prata minnen från alla våra år tillsammans! Tänk när du läser detta har vi haft 9 år tillsammans. Tänk alla bäbisar som Mia fått och som jag har hjälpt till att passa. Tjugosex bäbisar har Mia haft i magen ... och tjugofyra av dem har fått namn, Nalle, Kappi, Linda, Liv, Pavarotti, Liza, Askungen, Azlan, Asterix, Bamse, Brummelisa, Betty, Blixten, Cikoria, Celeste, Cleopatra, Chester, Caspian, Cornelia, Dexter, Dotty, D'Artagnan, Dumbledore och DC ... Och Mia mindes alla sina kärlekar hon haft under åren .... Oj oj oj det var mååååånga ... Men vi har alltid haft varandra och det har varit så fint. Så fint att få krama om henne ibland, hålla tassen på hennes huvud och tvätta henne mellan öronen. Ja så där flanerade vi omkring o mindes.
Om vi inte bara haft alla de andra odågorna med oss ....
Småflickorna. Det enda de tänkte på var att få träffa den rike Frank!
- Men vi ÄR ju i Frankrike, gnällde Brummelisa, då MÅSTE jag få träffa honom!
- Han är säkert döööööösnygg, sa Betty, o svängde på rumpan så den långa stiliga svansen flög i stora bågar.
- Guuuuuud, så fåniga ni är, fnös Kappi, som tydligen avancerat i läsförmåga och som påpekade, det är landet som heter Frankrike! Ingen finns här som heter Frank! Fattar ni det nu, sa Kappi.
- Men vi är ju i Par-is, inflikade Betty efter ett tag, som inte ville ge upp sina romantiska tankar. Det heter ju par-is! (här kommer mattes kommentar: de betonade par-is som man läser dag-is eller lek-is)
- Fattar väl jag oxo, fortsatte Brummelisa, klart man måste vara par i par-is. Kolla där borta vilken snygging!!! Åhhhhh!!!
- Åhhhhhh!!! skrek Betty oxo, jag tror jag döööör. Vilken snygging, vilken fräck halsduk och så snyggt han svänger på svansen!
- Blir alldeles knäsvag, viskade Brummelisa.
Alltså de där två är bara inte kloka. Fullständigt tossiga. Såg inte ens att det var Nalle som varit på Champs Elysees och ekiperat sig. Ska alltid stila sig den pojken. Basker hade han oxo köpt.
Men Mia o jag tog en sväng upp till Montmartre och hon fick ett litet silverhjärta av mig på trappan till Sacre Coeur, Mia, ma coeur.
Sen ville Linda att vi skulle gå på loppmarknaden. Hon är ju så shoppinggalen o tänkte fynda, lite mysiga kuliga grejer. Men där sa mammaMia stopp. Näääää! INTE LOPPOR! Det räcker med alla skitiga gränder och skumma barer vi tittat in på... och vem vet vad vi redan dragit med oss för otäcka kvalster och ohyra. Inte LOPPOR oxo! Basta! Så det blev inget med det och Linda blev sur och tog med sig Nalle en runda till på Champs Elysee där hon köpte en jättedyr kamera (!) . Knäppis! Säger att hon inte gillar att vara med på mattes teckningar utan vill fota och göra bilder själv. Hmmm, hon är lite temperamentsfull av sig så det är bäst att låta henne hållas.
När vi hade gjort Paris ordentligt och skulle flyga vidare så hörde vi att de där småtjejerna gick o lallade lite för sig själva ...
- Paris Paris Potatisgris, ramsade de
Då blev Kappi ARG!
- Löjligt! sa han, Det heter Polis Polis! Det är jag som är poliskatten! Så det vet jag bäst av alla hur det heter! Och förresten så heter det inte Potatisgris. Löjligt! Det heter Polis Polis Potatismos! Så det så! För det har jag sett i mattes bibliotek! Och potatismos är GOTT! Det skulle jag vilja ha nu efter den här konstiga maten i Paris. Bagätter o vin o konstig ost. Puh! Fast jambon var ju ganska OK. Så för att gå tillbaka till de där småtjejerna, så heter det: Polis polis potatismos! Kom ihåg det.
Tänk vad han har lärt sig mycket på senare år! Trodde han var helt hopplös när han gick i min Bus-skola. Han kanske klarar av att fortsätta på Kattiversitetet till hösten. Ska prata med Mia om det när vi kommer hem.
Men nu ska vi fortsätta resandet! Och det är bara jag som vet vart! För det har matte berättat för mig när hon försedde mig med Cats' Globetrotter med våran resrutt inritad. Så det blir en riktig överraskning!
......................................
Jaaa, min Bus, min Bus, morbror Bus till alla barnen. Så duktig du är med din Loggbok! Och matte kämpar varje månad med att läsa dina kråkfötter, förlåt kattfötter, menar ju matte.
......................................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar