En liten konvalescent

Det blev akutbesök hos goa veterinären Gustaf i Lerum i går. Linda mådde inte bra. Blödde lite grand och ville inte äta ... Hon som ätit konstant i en hel månad!!! Kunde inte gå mot köket förrän hon var efter o jamade HÖGT att hon ville ha mat. Så hon var nu tämligen fet o rund. Och det var kanske bra att ha lite hull att ta av nu när det blev operation på stört. Livmoderinflammation. Lite större ingrepp än vanligt. Men allt gick jättebra och nu kom det hem ett litet UFO på middagen i dag. Tratt!

mammaMia, Bus o Kappi visste inte till sig av förskräckelse! Detta konstiga djur ville de INTE kännas vid! De ömsom gick Låååååååånga omvägar, ömsom knäade sig förbi Linda i ultrarapid med pälsen på högkant o nerverna på helspänn längst ut i hårspetsarna. mammaMia borstade upp sig ordentligt och blev dubbelt så stor m svans som värsta dammvippan. Osäkerheten är stor. Ingen har ännu vågat stänga ögonen o sova eftermiddag! Vaksamhet! Oroliga ... vad har hänt??? Det ska väl bli som vanligt snart ...

Och lilla Linda ("Britt", ville veterinären kalla henne ....,) tar små snurriga promenader i huset när hon inte sover. Krockar med precis ALLT m tratten ... oj oj oj så svårt. Baklänges funkar bäst ...

Såja, lilla Linda-Britt... 

om ett par dagar mår du jättefint o livet leker igen

o allt är som vanligt

......................................................................