Ett Monster. Ett UFO. Någon fruktansvärd varelse. Fiende. Farlig. Främmande.
Ja, det stor helt klart att Linda var absolut inte Linda längre. Det var något annat som matte släppte ut i huset .. o dessutom gullade med ... Huuuuuuuuu!!!!
Kappi och Bus tog stora omvägar runt den där varelsen, ålande på knäna, snabbt. För att sen sätta sig i säkerhet uppe på något högt ställe o bara titta titta titta. Och vart tog mammaMia vägen???? Ja mammaMia var som bortblåst ... i två dagar! Ja det förståss, matte hittade henne sitta gömd inklämd på några olika mörka trånga ställen med ögon stora som tefat. Och jag kan lova om hon överhuvudtaget sov på de här första två dagarna så var det med ett öga öppet! För att vara på sin vakt HELA TIDEN.
Bus o Kappi accepterade varelsen efter så där en dag .... sen var det ju svårt att vara utan mat ... De åt nämligen inte en matbit under all vakthållning.
Och det lilla UFO-t skrämde fullständigt slag på dem varje gång hon törnade mot någon vägg eller bordsben med TRATTEN, eller ruskade på huvudet så att det skramlade lite om TRATTEN. Då FULLSTÄNDIGT exploderade kissarna o flög om varandra åt alla håll.
Ja det var ett elände. Dag tre kunde man börja se en skymt av mammaMia. Hon smög försiktigt ut i köket nattetid o knaprade i sig några enstaka matbitar och började sitta högt uppe för att hålla koll. Till exempel uppe på köksskåpen, uppe på det lilla väggskåpet, högst uppe på klösen (ända tills Linda tog sig högst upp och då gällde inte den platsen längre ...). Senaste utkiken var uppifrån pianot!
Här bodde mammaMia ett helt dygn. På Chopins Mazurka, Op. 7 i tretakt! Hon avslutade vistelsen där uppe med att kräkas på takterna 5 - 7 och beslutade sig för att gå ner och börja ÄTA.
Och nu hade de första dagarna av Lindas konvalescens gått och TRATTEN fick semester och alla kissarna blev jätteglada:
- Nämen Hej Linda! kul att se dig! Var har du varit så länge?
Och sen gick de o letade o letade o letade efter det där monstret!
Ja, man kan väl undra hur det tänker .... Fast nu är allt som vanligt o alla mår prima, även lilla Linda, som inte fattar ett skvatt vad det var som hände o varför alla var så konstiga ett tag ...
Bus föredrog att vara ute så mycket som möjligt ... lugnast så ...
Och nu är allt som vanligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar