Nåväl, in i var sin transportväska / bur o så bar det iväg. Alla de andra kissarna stod slokörade i hallen o bara hängde av villrådighet - vad var på gång???
Och Aslan mmmMMJAAAAAaaaaaooooOOOOmade i 11 kilometer ända till Veterinärkliniken ... nästan. Trots att både mammaMia o matte pratade med honom heeeeela vägen.
Han jamade i väntrummet oxo försäkerhetsskull men väl inne på Rummet så vart han alldeles TYST. Och då fick han komma upp i mattes famn medan vi väntade på tant Veterinären.
Och Veterinären kom, såg o klämde på Aslan. Och han var en SÅÅÅÅÅÅN DUKTIG KISSE!!! Och sprutan gick galant. Och sen kom den hemska Chip-sprutan .... huuuuuuu ..... Matte som inte tål blod o såna stora stickande saker tappade nästan kameran i golvet ... o en syster fick komma in å hålla Aslan i stället ...
Och så sa det KLICK. Och chippet var chippat o klart ... och Aslan sa inte ett knäpp ... utan bara tittade förtjust på tant Veterinären. Sen skulle Aslan visa veterinären hur han går. Och det ville inte Aslan alls utan bara tittade på henne helt förälskat o VÄGRADE röra sig ur fläcken. Veterinären skrev i protokollet:
x Anmärkning: Kan inte gå.
Nääääääää skojar bara förståss .... det blev förståss x för ua (utan anmärkning)
mammaMia fick oxo sin vaccination o blev klämd på o fick klorna klippta och omdömet på båda var UTMÄRKT.
Och så åkte vi hem och det vart helt tyst i bilen ... trötta duktiga missar .... jättenöjda att vara hemma igen!
LEDERNA
EN - TVÅ - TRE - FYRA
EN - TVÅ - TRE - FYRA - FEM
NÄÄÄÄÄÄ, VILL INTE GÅ!
DUNK DUNK DUNK DUNK DUNK ....
SPRUTAN!
BESIKTIGAD OCH KLAR!
......................................................................................................................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar