Vägarna var rent urusla förståss. Vindlande krokiga och man kunde ha blivit åksjuk om inte mammaMia hade åksjuketabletter i sin gröna väska som vi tog varsin av för säkerhets skull. Glömde alldeles bort att ge våran husmus som följt med oss ... som ju spydde förståss ut genom fönstret .. Möss kan vara helt hopplösa att ha med ibland ... Men efter ett par timmar var vi framme vid vårt Chateau, det betyder slott, som vi skulle bo på i en liten by nära Vence ... (det var matte som bokat ett av sina favoritställen för oss ... ).
Måste säga att den franska maten är alldeles perfekt underbar. Alla korvar o skinkor o köttbitar ... Oh là là!!! Som en dröm. Det du matte! Här har du stora förbättringar i vår mathållning att fundera på / Aj aj aj, Bus, det blir nog att kliva upp på vågen när du kommer hem ... /
I vingården fick vi hjälp av de andra gårdskatterna, som visade hur vi skulle göra. De berömde oss och sa att vi var "super bien!" Och vi kunde plocka minst lika många korgar som de andra.
På kvällarna var det mysaftnar med druvsaft och creme au lait och OSTAR!!! mammaMias favorit är Brie och jag bara är tokig i Sant Agur. För att inte tala om husmusen ... vilken lycka att få bo bland alla dessa OSTAR! Hans favorit blev Comté. Det du matte, nu får du ut o shoppa till dina nya finsmakare! / men Bus då .... matte älskar ost oxo, så det ska vi nog kunna komma överens om /
Efter ett par veckor fick vi sms o film från Nalle, Kappi, Linda, Betty o Brummelisa. De hade ju uppfört sig så fint i London, så de fick lov att stanna kvar extra en månad alldeles på egen hand. Höjdpunkten var ju när Nalle skulle hålla tal i Cats' Hyde Park Speakers' Corner. Med hjälp av tolkkatten som de träffat så skulle alla förstå vad Nalle hade att säga.
- Att vara katt är något stort och fint, började Nalle, och nu vill jag säga vad jag tycker är viktigt.
- Alla katter är lika värda oavsett ras, färg eller ursprung och har därför samma rättigheter och skyldigheter, började Nalle.
Och Nalle fortsatte:
- Vi ska alla ha
- Rätten att välja familj, våra betjänter
- Rätten att få leva fritt och bli accepterad för det
- Rätten att få vistas ute tryggt
- Rätten att få resa fritt
- Rätten att bli respekterad för den man är
- Rätten att bli förstådd
- Rätten att få dela bädd och kudde med sin familj
- Rätten att få minst tre goda mål mat om dagen .... och gärna en nattmacka oxo ..
- Rätten att vara älskad över allting
Och här tänkte Nalle efter en liten stund ...
- Krafsa över i toalådan
- Inte bita familjen eller kattkompisarna
- Göra så gott man kan,
- Bravo! Bravo! We want you to stay i Britain and fight for us!
Nja, sa Nalle, jag gillar ju inte fight ... så det får jag nog tacka nej till ... men jag tackar för att jag fick komma hit, och vi ska berätta för de där hemma om allt vi upplevt hos er på vår långa resa. Och så är ni alla vem som vill välkomna att hälsa på oss hemma i Sverige, avslutade Nalle, och fick rungande applåder och alla ropade Aye Aye Hurray Hurray!!!
En rasande söt liten ragdollflicka smög fram till Nalle o gav honom en stor blöt puss på munnen o viskade i hans öra: Love you chocolatecutiepie ... det berättade Linda, och sa att Nalle blev alldeles rosa på öronspetsarna. Linda för sin del tillsammans med Brummelisa hade spanat in en stilig Maine coon, fast han hade bara ögon för lilla Betty, som var alldeles för blyg att bry sig. Hon gick mest o höll Kappi hårt i tassen. Säkrast så. Både för Kappi o Betty. Och Kappi lyckades inte hitta på ett enda rackartyg på hela tiden, inte något som de skrev o berättade om i alla fall ...
- Ja den Nalle den Nalle! Så duktig han är. Och alla verkade sköta sig sååå bra i London på egen hand. Tänk så stora o duktiga de blivit alla de små, sa mammaMia och blev alldeles rörd o torkade en glädje- o stolthetstår ur ögonvrån. Där ser du, Bus.
- Jo, så är det visst. Skönt att inte behöva passa dem jämt. Fast man kan ju inte vara helt säker. Rätt som det är så råkar de ut för nåt eller hittar på saker. Jag vet ju vart vi reser nästa månad ... oj oj oj där kan det hända saker antingen vi vill eller inte. Då gäller det att hålla koll på de där nyfikna småttingarna. Bäst vi njuter lite till mammaMia o jag under vinbladens skugga.
Undrar du om mammaMia har tappat bort sin gröna väska? Näädå. Ingen fara. Det vara bara lite obekvämt att plocka druvor med den på armen, så den tog våran husmus hand om under tiden.
À bientôt !
Alltså plocka vindruvor hade ju de där ungdomarna också kunnat, men blev det någon vinprovning så var det ju bara för de riktigt vuxna. Glöm inte köpa hem ostar till matte!
SvaraRadera