Viktgrammatik o blå ögon

Det är absolut helt underbart med kattungar! Man kan inte slita sig. Sitter med näsan över bokanten heeeela tiden. Och gör man inte det så sitter blogMadame i en fåtölj bredvid. Och läser, äter alla måltider, skriver på datorn, mekar med telefonen ... endast avbruten av någon av de stora kissarna som .... vill ha mat ... Lilla Betty får energiöverskott och släpper ut det över Linda, som älskar att använda sina röstresurser och skriker åt den lilla plågan Betty. Linda o Betty tävlar om vem som vågar sig längst in i mattes påslakan. De gräver upp mattes säng systematiskt och plöjer sig väg från fotändan in i påslakanet ... ibland är en på ovansidan av det istoppade täcket och ibland en på undersidan av täcket ... innuti påslakanet ... om du förstår hur det funkar ... Sen blir de ju alldeles galet upphetsade när de märker varandra men inte ser varandra ...

Appropå ser ... bäbisarna börjar öppna ögonen! Det mest fantastiska i små kattbäbisars liv som uppfödare. De där glittrande pyttesmå prickarna ... som blir små ljuvligt blå ädelstenar ...

Sen är det bekymmer oxo. Lilla minstingen Celeste som vägde minst vid födseln och som gick ner lite grand första dygnet. Fick lite mjölkersättning och började öka riktigt bra några dagar. Sen blev det tvärstopp. Det blev mera extramata ... men så hopplöst det kändes ... 3 gram upp ... och sen 4 gram ner. 3 gram upp  ... 2 gram ner ... Ökningen per dygn ibland bara 1 gram ... Och syskonen drog iväg. De blev som stora bulldozers i kampen om mammaMias matplatser, så den lilla söta Celeste som var så svag hade ju inte en chans. Så matte blev surrogatmamma med extramat varannan eller var tredje timma ... men nääää Det blev fortfarande 3 gram upp och sen 2 gram ner ...
I går åkte vi till Gustaf. Gustaf är vår eminente underbare veterinär. Och Celeste, populärt i familjen kallad Mini, fick B-vitamin och koll på mängden extramat hon ska ha. Efter sprutan o veterinärbesöket var lilla Mini helt utslagen och matt i hela kroppen. Snacka om orolig matte! Sen började hon kvickna till lite grand i går kväll och började äta ordentligt.
I dag kändes lilla Mini ännu lite starkare och har sörplat i sig ordentligt med mat. Gjorde en snabbvisit till Gustaf igen, som konstaterade att hon såg ut att vara mycket starkare. Fick ändå lite extra vitaminer och antibiotika.
Så vi kämpar vidare med den lilla söta undersköna Celeste!

Så här pigg är hon i kväll! Har dessutom öppnat ögonen!!!

De andra i mammaMias kull mår alla jättebra och utvecklas o växer för fullt. Somliga är väldigt företagsamma .... som till exempel Cornelius! Försten att öppna ögonen. Och försten att försöka ta sig över bolådekanten!!! Bara 10 dagar gammal! Oj oj oj! Här blir det förstärkningsinsatser för matte att sätta in.

Captain Chester tänker minnsann inte titta på världen inte .. näää minsann ... mörkt o fint ska det vara, bara de egna tankarna att ägna sig åt förutom att äta förståss! Det här är den brede och store pojken tillsammans med Prins Caspian. Bilderna tog blogMadame i går ... och i dag ser det ut som han ändrat sig ... och man kan ana att nyfikenheten på utanför tar överhand snart

Och så har vi då våra små blåa trollungar Cleopatra, den ståtliga, väldigt högljudda och tvillingsyrran Cikoria, den milda och väna. Inget intresse alls att titta på omvärlden i går ... men i dag glittrar det för fullt. Så det får bli nya bilder i helgen ...

Och sist men absolut inte minst är den präktige stabile brede Prins Caspian! Rund som en boll och en ljuvlig päls. Underbar päls har för övrigt alla i kullen.... så helt underbar att borra in näsan i å bara snuffsa den goa kattbäbisdoften ..

Så här gosigt har de det i bolådan