Det var så här: de små pojkarna var på väg att fylla 7 månader och Kappi fick 10 000 myror i kroppen och visste inte till sig vad det var som hände. Den lille italienaren flög omkring som ett svartblänkande jehu o skrek o skrålade o hoppade på allt o alla. Aj aj aj, tänker matte. Inte så bra det här. Och evakuerade flickorna, mammaMia och Linda i pianorummet, ringde veterinären och beställde tid för KNIVEN (inte mot strupen ... utan betydligt längre ner = KASTRERING!) för både Kappi och Nalle.
Så kom den stora dagen. I fredags.
Jag satte Kappi i Buren och klickade i luckan. Sen bar det av till garaget. Satte ner buren o öppnade den rasslande skramliga garageporten ... vänder mig om för att ta in buren ... OCH DÅ ÄR LUCKAN ÖPPEN O KAPPI RUSAR IN I GARAGET under bilen. Matte tar då tag i porten för att stänga ner den .... men den skramlar ju så förskräckligt så KAPPI RUSAR UT I FÖRSKRÄCKELSE! Och försvinner in i en lång i tät häck full med stickiga buskar! Oj vad tankarna rusar omkring!!! Och OJ, vad lille Kappi rusade omkring under buskarna!!! Och oj, vad han pep o småmjauade!!! LYCKLIG ÖVER UTSIKTEN ATT SLIPPA DOKTORN! Han kunde dock till slut inte motstå den lilla kvisten som matte i förtvivlan slitit av från en av buskarna och som rörde sig så förföriskt ... och DÅ KASTADE SIG MATTE ÖVER den lilla Houdini och sen var det inte mer att be för. Hämta Nalle. Racerfart till veterinären.
****************************************