Små två- och fyrbenta .. och en sexbent

blogMadame tog sig före häromdagen att klippa ner en enorm bambubuske som inte längre höll måttet som trädgårdsmästaren lovade ... 50 cm hög skulle den bli! Näääädå! En och en halv meter har den hunnit bli på ett par år minsann och diametern ska vi bara inte tala om!!! Jättestor!!! Och kissarna älskar att knapra i sig de vassa bladen. De är fullfjädrade små pandor allihopa. Sen kräks de oftast upp en massa gröna bambublad på någon ljus o fin matta inne i vardagsrummet...  Så det var bara att plocka fram sekatören o hugga in! Och det blev en JÄTTEHÖG, en underbar mjuk jättehög som Linda genast utnämnde till sin. Den blev en perfekt liggkudde och dessutom så kunde hon småjaga lite kryp som gick vilse i högen. Tvestjärtar o gråsuggor till exempel ..
Och bambun ... tja ... den ser nästan lika stor ut fortfarande ... så det bli på den en omgång till en annan dag ..

Och hela dan i detta trädgårdsarbete så var det en envis liten fågelunge som skrek HELA TIDEN. Hela dan höll den på. Och som den såg ut!!! Alldeles ullig i hela pälsen ... fjäderpälsen alltså. Den satt på kanten på nätet till  Alcaterazzen och skrek o skrek o skrek .... inte ville den flytta sig inte ... näädå. blogMadame fick milt sjasa på den med dagens GP och då flög den så elegant iväg en bit o lite fram o tillbaka hit o dit samtidigt som den skrek o skrek o skrek ... En liten grönfinkunge var det. Ropade på mamma hela tiden. Kunde inte äta själv utan mamma matade den så fort hon hann.
Kolla hur han skriker!

Detta var i går och i dag såg han mycket mera ut som en grönfink och kunde äta själv och slutade skrika så hysteriskt. Han var faktiskt riktigt störande i går! Foto på honom av min goa granne Irene. Tack!

Ja det är ett väldigt fågelliv hos mig. Så därför beslöt blogMadame i dag att ta ut kamerastativet och rikta in det mot fåglarnas favoritplats! Vilken bra idé, tyckte ju blogMadame! Men det tyckte inte fåglarna ... som plötsligt var som BORTBLÅSTA! ALLIHOPA. Nästan. Bara våra fina domherrar, domherren och hans söta blyga lilla fru och en badanka ... en koltrastungdom ...
Inte världens bästa bilder ...hmm .. får träna på detta m stativ nån dag när fåglarna behagar komma tillbaka.

Och så blev det full fart på alla kissarna! Deras älsklingsmat! Fladdrade käckt omkring alldeles utanför nätet. Stor o vacker fjäril! Mums! Väldigt nära. De var som tokiga och välte nästan matte som hade bestämt sig för att fota en sexbening oxo i dag minsann.

..............................................................................

2017 Augusti Ut i vida världen

- Ja, skriver Bus, det var inte långt att åka till vårt nästa resmål! Tog nattåget från Scotland till LONDON och steg av på Paddington stationen. Jag är bombsäker på att jag i ögonvrån såg en liten björn med hatt o resväska promenera runt ett hörn mot en rulltrappa .... men i nästa ögonblick var han borta ... Såg precis ut som den gamla nallen matte har som sitter uppe på porslinsskåpet ... hmmmm ... fler än vi som är ute på resa ... 

Nu kände vi oss redan som hemmastadda! En stor grupp av britter hälsade oss välkomna till britternas hemland! Oj oj oj!!! Vilken överraskning! - Welcome!! sa de allihopa till oss!!! Och med en gång bjöd de oss med på rundtur genom stan o berättade o berättade o berättade .... o vi förstod ju inte ett spår knappt ... Hade fullt upp att slå upp i ordboken i Cat's Globetrotter .. alla kyrkor o slott o parker o gator ... streets, heter gator ... Jaaa alldeles snurriga blev vi. Och sen bjöd de på mat!! Fish and chips. Det måste alla britter äta, sa de, och dricka ale ... Tur vi slapp dricka whisky som i Scotland ... fast småflickorna blev nog lite lulliga i alla fall o började lägga an på en riktig tjejtjusare-britt, Edward. Hmmm, får nog se upp med de där töserna. En av de där britterna var släktforskare och hade förberett sig till vårt besök o berättade att vi var släkt fast långt, långt tillbaka i tiden. Han sade att vi var utmärkta representanter för brittiska kattrasen och gratulerade Sverige till att ha så fina katter som vi ... Tja vad ska man säga .. Thank you very much! sa vi allihopa. Hade tränat dem jättelänge på att säga det ... o det gick väl så där, men våra brittiska kompisar skrattade o log o tyckte vi var jätteduktiga på språket. - Det sitter i generna, sa de.

Så har vi ju gått på egen hand oxo förståss. Och när vi började känna oss lite mer hemmastadda så fick Betty o Brummelisa strosa o shoppa på egen hand. Linda var JÄTTESUR för att inte hon oxo fick gå med. Men näääää, sa mammaMia, nu får du hålla dig i pälsen, och vi ska minsann inte råka ut för såna tokigheter med dig som i Scotland!!! Om du sköter dig, så får vi se sen, sa mammaMia o kramade sin gröna handväska.

Ja, o tänk mitt framför oss när vi skulle gå över Themsen på Westminster Bridge såg vi honom! Big Ben, som log med hela ansiktet, rund o glad som bara en britt kan vara. Hello Bus, sa han, welcome to London. You really look like a brittish gentlecat britt! Och de små mössen ville oxo vara britter o viftade för fullt med engelska flaggor som vi fick av britterna som välkomnade oss. Han bjöd in oss i tornet o vi fick titta på Big Ben, som faktiskt är namnet på den största klockan i tornet. Den var riktigt läskigt stor o alla de andra flydde hals över huvud när Big Ben skulle låta oss höra hur han lät ... Fick ju hålla god min o vara artig nu när de andra försvann .... men jag kan lova att det tog en hel dag innan hörseln var tillbaka.

När vi var på bron höll vi på att tappa bort Kappi. Den lille token ska ju alltid dras till vatten .... och Themsen, vattnet heter så, var ju farligt nära .. Men vi hittade honom UNDER bron! Han är ju lite av hantverkare o rörmokare ... - skulle bara kolla konstruktionen, sa han. Tok! Tja han kanske kan söka till kattiversitetet i alla fall när vi kommer hem ...

På våra vandringar kom vi oxo till ett jättestort vaxkabinett som i källaren har ett särskilt mus-seum för katter. Det måste ni gå in o titta på, hade våra brittvänner sagt. Mössen var jätteglada o hoppade upp o ner av förtjusning. Ett MUS-SEUM! Jaaaaa, för oss, skrek de alldeles tossiga. Fast de lugnade ner sig när vi kom in ... och blev i stället liiiite förskräckta över alla KATTER som var där .. inte levande, men skulpturer av kända katter. Jättemånga! Till exempel Den första egyptiska katten, Garfield, Pelle Svanslös, Streetcat Bob, Mästerkatten i stövlar ... jaaaa massor!!!! Och när vi gått runt en stund kom föreståndaren och undrade om jag ville stå modell för en ny katt till museet, som en svensk britt vid namn Bus! Fast vi ska ta med mitt fina namn oxo på skylten. Åhhhh, blir lite rosa om kinderna när jag skriver det ... så stolt .... Tänk så stolt matte ska bli / Jaaaa Bus, matte är jättestolt o ska absolut gå o titta på dig nån gång i London /

Alla småkatterna har lyckats sköta sig exemplariskt i London så mammaMia o jag bestämde att de ska få en hel månad extra där .... PÅ EGEN TASS! För mammaMia o jag ska få en alldeles egen månad tillsammans på vårt nästa resmål! 
Nalle var så uppspelt över att få stanna kvar lite till så han har planer! Han ska fotografera och så förbereder han ett tal till britterna. Duktigt den pojken! Han tittade nämligen i min Cat's Globetrotter en dag o upptäckte att det finns en park där man kan få stå o berätta något för alla vad som helst, Cats' Hyde Park Speakers' Corner. Linda har lovat att fotografera honom där och spela in på videoknappen så vi kan få höra sen hur det gick.

Och nu installerar vi småkissarna på Cats' Grand Hotel och smyger in mössen bakvägen. Britterna tycker vi är helkonstiga som släpar runt på de där mössen ...men tja ... vi är ju så vana vid dem hemifrån o de har fått följa med på hela resan så. De tror att det är så vi gör i Sverige.

Men nu ska mammaMia o jag förbereda oss får vår stora egna utflykt! 

Hej Hopp!

......................................................................

Liten o stor

Vad är det de där kissarna springer o jagar hela tiden? Ute på Alcaterazzen. Och om man då böjer sig ner o spanar så hittar man nästan alltid små små kryp ... som inte förrän man tagit bild på dem o plockat upp dem i datorn ser hur de ser ut ....
Som den här lille vännen, blott 3 mm stor .... blev plötsligt jättestor och liknar på pricken (!) en av de där metalleksakerna från barndomen m små hjul under ... bara nyckeln att skruva upp med som fattas. Den här lilla 22-prickiga nyckelpigan tog sig fram för egen maskin minsann o var så liten att inte ens kissarna såg den. Ville absolut inte vända sig mot kameran .... lite blyg kanske ...

Psyllobora vigintiduopunctata

Denne stilige baggen var mycket större och desto intressantare för kissarna! Och blogMadame räddade den undan bestarna efter att fotograferandet var undanstökat. Gulröd blombock, heter han! Riktig snygging, som glad i hågen flög iväg in emot skogen när blogMadame släppt iväg honom. 

Anoplodera rubra

..............................................................................

Skåne

Två tokintensiva dagar .... men oj oj oj så kul och så mycket upplevelser. Med som vanligt på skåneturen min dotter och dessutom minsta barnbarnet Jack (min andra dotters pojk).
Så här var planen:

1. träffa min goa kusin Marianne o bo i hennes härliga B&B-skånehus
2. träffa goa kattungeköpare och krama om o se hur stora de där kattbäbisarna har blivit
3. titta till hembygden på hemresan

Och allt det där gjorde vi!

1. Hos Marianne!
Alltid så mysigt o hemtrevligt och släktens ande överallt och så den härliga vilda trädgården!!! Och rätt som det var kom tre målardamer! Och då blev det koncentrerat i trädgården! Penslar o kritor o tuber o vatten o linolja och dukar o papper .... mmmmm blev liiiite sugen på att stanna kvar ... I denna trädgården kan man få inspiration överallt att teckna o måla  ...

Här är Marianne i sin målarhatt!

2. Hos mina kattungeköpare

Jaaaa som jag har längtat att få krama om Chester ... och Blixten / Denniz ... och den lille Dexter / Azlan ... Först blev det fika hemma hos Chester! Hemma hos Molly. Och där fick vi oxo träffa rara trevliga Suzanne som oxo har en britt, Sebastian. Fast han fick vara hemma hos sig och honom får vi träffa nästa gång. Det blev en massa kattprat och annat och en sån mysig stund i Helsingborg i Mollys vackra bostad. Och så fick vi ju träffa alla kissarna, Chesters kompisar, Edward, Diedrik och Cornelis! Chester var liiiiite blyg ... men en gammelmatte ger inte upp så lätt .... och fick sig en lååååång stund med Chester i famnen och gosa hur mycket som helst när Chester låg inne i sitt fina bo.

Molly och Suzanne

Chester

Chester pustar ut efter gammelmattes besök (bild från Molly)

Och sen blev det härlig kväll hos Håkan o Janne i Limhamn! I deras vackra hus och hem och underbara trädgård .... och de goa kissarna ... som för dagen var uppklädda i fluga! Inför gammelmattes besök .. fast lille Azlan ville inte så han slapp. Men Denniz sträckte upp sig verkligen och var sååååå stilig! Ja den där Denniz ... för att skilja honom och lilla Betty åt (de var ju lika som två blåbär) så lyfte matte upp dem. Den som då skrek ... var Denniz ... och det gjorde han nu oxo när matte lyfte upp honom ... fast bara liiiite ... och sen kunde gammelmatte släpa omkring honom i famnen hur länge som helst minsann. Den lille Azlan hade oxo synpunkter på att bli upplyft o kringburen ... men sånt får man stå ut med när gammelmatte kommer på visit. God mat och en helt underbar kväll, jaaaa helt magisk kväll och sen kom desserten ! Oh la la en sån underbar Pavlova. O lille Azlan hade fortfarande marängsmet i sina fina morrhår ... för de där kissarna är minsann vana vid matlagning, både trampa pizzadeg och vispa maräng kan de  ... OCH så kan de gräva i damers handväska ... det kunde Mollys kissar oxo förresten .... och alla kissar hittade sina gosepresenter ... När gammelmatte skulle gå hem försökte minsann Denniz krångla in sig i hennes handväska, rev ut alla grejer ... men ack, det var ju bara huvudet som fick plats .... Lovar ta med större väska nästa gång!

Håkan o lille Azlan

Dagen efter festen (bilder från Håkan)

3. På hemvägen

Bäckaskogs slott. Vi gick INTE spökvandringen .... vi var där i fullt dagsljus och berättade inte för Jack de hemska historier som finns från slottet .... huuuuuu .... det var alldeles lagom att traska omkring i munkarnas gamla kvarter och upptäcka den lilla gröna dörren! Som Jack var så modig o öppnade .... Jack provade oxo ett par skor i kryddträdgården ... som var alldeles för stora ... förtrollade kanske ...

Efter slottet hälsade vi på våra förfäder i Jämshög. 

Så vackert på kyrkogården 

och lavendeln har blivit en STOR underbar buske 

som sveper om mina föräldrar och doftar vidunderligt. 

................................................

Tack Marianne, Molly, Suzanne, Håkan och Janne för en underbar skåneutflykt!!!

.....................................................................

2017 Juli Ut i vida världen

Juli i Bus loggbok .... liiite tunn??? Men Bus då! Vad gjorde ni egentligen i Scotland??? För det var dit resan gick från America. Ja matte fick ha lite samtal om Bus spridda små anteckningar ... för att fylla på i tankeluckorna.

- NU är vi i Scotland! Var väldigt hungriga när vi kom fram så vi gick på PUB! Och där fick vi meddetsamma allihopa såna fina komplimanger om våra morrhår!!! Jag visste att det heter whiskers på engelska, och det sa de till oss hela tiden. Och vi blev så smickrade o glada och fick gratis dricka o allt ... flera gånger ... för de bara tjatade om våra morrhår hela tiden .... Till slut mådde vi faktiskt lite dåligt ... och Kappi började dansa på bordet och lilla Betty somnade under bordet och mammaMia blev lika grön i ansiktet som sin väska ... och jag själv ... hmmmm började bli fundersam o kollade lite i min Cat's Globetrotter .... Åhhhhhh!!! Fattade äntligen! Det var ju inte våra morrhår de tjatade om ... det var WHISKY!!! Varje gång de sa det och vi såg så glada ut så fick vi ett nytt glas .... Oj oj oj .... Jag tog snabbt ut allihopa och sa att nu åker vi ut på landet och vilar upp oss lite. Jaaaaa, det tog nog ett par dagar tills allihopa mådde någorlunda igen. PUB-ägaren tyckte nog lite synd om oss och vi fick presenter med oss! KJOLAR! Till oss pojkar! Fattade noll tills jag kollat i boken ... Det var Kiltar, som killar har på sig i Scotland. Linda tyckte det var väldigt roligt o tvingade oss att ta på dem. 
- Killar ska ha killtar, killar ska ha killtar, killar med killtar, killekill, killekill, trallade hon och rusade omkring som en yr höna. OK då. Fast Nalle vägrade blankt och då nappade Kappi tag i hans och svängde den runt halsen i stället.

Vi hade bestämt att vi skulle träffa Nessi en dag så vi tog bussen upp till sjön Loch Ness där hon bor. Det är inte alla som har fått träffa henne. Men jag hade skrivit brev till henne hemifrån minsann o fått lov att träffas! Och det gjorde vi! Betty o Brummelisa tyckte hon var lite läskig och STOR o plaskade så mycket vatten på oss, men Kappi var modig och fick åka på hennes rygg en lång lång runda över hela sjön stående på Nessis rygg. Där stod han o skrek Skepp Ohoj!!! i sin kilt o vinkade med den andra kilten för fullt åt alla han såg längs sjön. Jag såg minsann att det vara flera som ramlade i sjön i rena rama förskräckelsen när Nessi med Kappi på ryggen forsade fram över sjön.

Och Linda har ju alltid egna aktiviteter för sig ... Suck! Nu skulle hon vara "kulturell" plötsligt! Tog på sig ett par stora glasögon, knyckte på nacken, såg väldigt intellektuell ut och traskade upp till slottet som låg strax intill. Tja slott o slott ... hade kanske varit nån gång så där för 7-800 år sen. En stenhög skulle jag nog säga. En STOR stenhög. Där traskade Linda omkring ... och kunde ju inte hålla tassarna i styr ... Hittade en jättestor maskin. Som man förr i världen kastade stora stenar med mot fiender. Och just den skulle hon ju pilla på. Det låg en hel hög med stenar redan på den och det var bara för Linda att klösa av repen med sina vassa nylackade klor .... Ja hur gick det sen? Suck och elände!

Repen gick av. Linda ramlade baklänges. Stenarna flög som projektiler åt alla håll o kanter. Turistföreståndaren på slottet tog Linda i öronen och släpade ner henne i en FÄNGELSEHÅLA!!!

HU HU HU! Hur skulle vi få med oss Linda??? Då fick mammaMia en strålande idé. Kollade i sin gröna väska och halade fram en fin flaska whisky som vi fått av PUB-ägaren. Den blev vår räddning. Jag traskade upp genom fårhagen till turistföreståndaren på slottet som blev mycket nöjd över gåvan och mer än gärna genast släppte ut lilla Linda. Hon hade fört ett sånt förfärligt oväsen där nere i fängelsehålan så alla hans turistbesökare hade flytt. Trodde det var spöken i fängelsehålorna (!!!). 

Vi vinkade av Nessi, som slog ett extra slag med svansen till farväl och som sen dök ner i djupet i sin fina sjö. Tack Nessi för att vi fick träffas!

Nu tar vi det lugnt några dagar för STORSTADEN väntar!