Hemma hos Annika ..

... finns det mycket att gosa med nu!!! Åhhhh! Fyra ljuvliga små ulltussar, tre veckor gamla. Och så bor de bara tio minuter bort .... fattar du att blogMadame gääääärna tar sig dit ...

Mamma Sally

Eureka

Toulouse

Tack Annika för en sån fin förmiddag o för att du bor så nära!

Lena träffar Lena ... o en massa fina kissar

Tänk så många fina bekantskaper man kan göra på en alldeles vanlig tisdagsförmiddag! En liten resa på nån timme drygt ... o så vips är man i Mullsjö! Och där när man slingrat sig förbi mullsjön o över järnvägsspåren o så en liten bit på grusväg ... så ligger Lenas vackra hus i lummig grönska o en underbart vacker trädgård med skogen på ena sidan! Lena är uppfödare av britter, långhårsbritter. Och har just nu flera små ljuvliga troll som rusar omkring i sin bästa ålder. För att inte tala om de store! Och en riktigt go o stilig ragdoll! Alla jättevackra och gosevänliga. Lenas uppfödning heter Rödjebacken och du kan hälsa på hennes hemsida här >>>  
En läcker liten chokladbrun cockerspaniel träffade vi oxo för att inte tala om den stilige herrn som just haft dambesök, Chaplin, choklad-vit långhårsdröm! Det var dambesöket vi skulle hämta, och Mrs E hoppas nu få många jättesöta kattungar så småningom ...

Jaaa se det var en riktigt mysig förmiddag! Både kattungar och vuxna kissarna var sååååå goa och blogMadame slet som ett djur för att försöka ta bilder på dem .... Men lätt var det inte ... näääää man måste ju klappa dem oxo hela tiden ... och kattungar fastnar inte lätt i kameran ... mest blir det bara päls som rusar förbi på bilderna .... så det blir nog inga albumbilder till dig Lena, men roligt hade vi! Och dina underbara vaniljbullar drömmer jag om fortfarande! Tack för en härlig förmiddag!

Kameran innehöll som vanligt så där några hundra bilder ... men några stycken fick godkänt av blogMadame som du kan se här!

Hipp hipp hurra! morbror Bus 10 år!

Jaaaa denne STORE goe Bus! Tawalli's Bruce Willis. Tio år idag! Herrn i huset utan tvekan. 7 - 8 kilo underbar katt. När han får ett spel är det en kanonkula som kommer störtande genom huset o bäst att stå stilla o hålla sig i nåt. För det är en pigg senior! Full med bus och känner matte på alla sina fyra tassar o kan linda henne runt vilken klo som helst för att få sin vilja ... Kan ALLA knep och matte går på dem alla ... för att till exempel få MAT eller få gå UT på  Alcaterazzen.
Knepen kan vara

• att peta sakta sakta någonting (mattes pennburk t ex) centimeter för centimeter på något bord o samtidigt kolla om matte fattar ... o har hon inte det så får hon skylla sig och leta pennor o småting på golvet en stund.
• att reta Kappi tills han skriker o matte tycker då synd om Kappi  ... och Bus får MAT eller får gå UT (det måste vara nåt fel i tänket här eller ... )
• att snabbt stjäla mattes fåtölj
• att planlöst rusa omkring som en torped o välta pallar o stolar o skrynkla ihop någon matta
• att gå på tangentbordet och skriva konstiga saker
• att bara sitta o STIRRA på matte
• att krypa ner i mattes knä o rulla ihop sig som en liten kattunge .... o somna där ....

Men Bus är väldigt duktig oxo. Han är den som är läskunnig av alla kissarna. Att läsa lärde han sig genom att plöja genom SAOL (Svenska Akademiens ordlista) under sina första levnadsår eftersom matte hade den som dörrstopp till toa. Vid flera tillfällen har han haft småkissarna i skola med varierande resultat. Fick tom ta mammaMia till hjälp ibland. Hon är ju professor i kattematik bevars. Om detta kan du läsa här >>>

Och förra året var det riktigt spännande när alla kissarna gav sig ut i världen och Bus skrev loggbok om alla deras fantastiska upplevelser. De berättelserna blev till mattes Kalender 2017 minsann och matte fick göra bilderna. De berättelserna kommer nu undan för undan i bloggen! Alla månadsberättelserna hittills kan du läsa här >>>  och fler kommer till resten av årets månader. En månad i taget.

I dag slår vi på stort! 

Och det blir skinka o leverpastejtårta 

med tonfisk till efterrätt!!! 

De du!!! 

Party Party

Bilder på Bus finns i 100- jaaaaa 1000-tal säkert ... och här kommer några av dem!
Från lille-Bus till store-Bus

Lille Bus med pappa Leo och mamma Zindra

Grattis min älskade nalleBus!!!

Snygge-Bock

Det klampade utanför fönstret ...klamp klamp o trask trask ... lilla Linda på skrivbordet tittade upp o tittade ner. Brukar vara skatorna eller någon nötskrika som dunsar omkring. Men nääää ... ingenting. Bäst gå o hämta kameran ifall nåt dyker upp.
Och jaaa det gjorde det! Ingen mindre än Snygge-Bock!
Såg honom minsann i går oxo. Stor o fin o vacker. Glänsande ljust rödbrun. Utanför köksdörren.
Och då tänkte blogMadame i sitt stilla sinne, tänk om jag bara smyyyyyger upp dörren liiiite försiktigt ... så kanske jag får superbild på Snygge-Bock ....
Ha ha vad tror du? Hann knappt lägga handen på handtaget förrän Snygge-Bock hade skuttat sig utom synhåll bakom enebuskarna. blogMadame gick i alla fall ut o spanade. Och då, den retsamma bocken tittade upp snabbt som ögat o såg blogMadame rakt in i ögonen ... en mikrosekund! För att sen som blixten försvinna över backen ...
Jaaa så är det m snyggingar ....

Men i dag! Kunde sitta lugnt vid skrivbordet m kameran o ta några bilder på våran Snygge-Bock! Men oj vad han hade koll på oss, Linda o blogMadame. Och att kliva upp på berget för att posera i helfigur var det ju bara inte tal om ...

.......................................................................

2017 Juni Ut i vida världen

Joodå. USA var nästa resmål för kissarna. Och Bus läste ju på i sin Cat's Globetrotter redan när de var i Kina. För man ska ju alltid vara lite förberedd ...
- så man har nåt att lära de där ungdomarna när man kommer till ett nytt land, sa Bus. Han googlade oxo om bästa vägen att ta sig dit ... men det kunde gått riktigt galet .... så här skriver Bus i loggboken

- Hade ju kollat kartan o såg att Amerika låg ju precis rakt fram när jag tittade ut över havet i Shanghai. Det var därifrån vi skulle resa vidare. O så googlade jag på paddan som matte skickat med o läste att man kunde paddla över Stilla Havet i kajak! Det lät ju intressant o nåt nytt, tänkte jag. Så vi kollade på kajaker .... men OJ så små de var! Klev ner för att testa tillsammans med Nalle ... Kajakmannen tryckte ner oss i kajaken, gav oss var sin paddel o puttade ut oss i hamnen. Himmel o vatten o alla fiskar o hajar, så förfärligt! Vem skulle paddla? Å oj vad det vinglade! O där utanför var det jättestora Stilla Havet!!! Stilla! Näää pyttsan minsann. Det gick upp o ner o Nalle spydde redan efter fem minuter. Jag lyckades ensam bogsera in oss till kajen igen och försäljaren undrade hur många kajaker han fick sälja till oss för vår resa!!! mammaMia som beskådat hela testfärden från kajen steg fram resolut till försäljaren, höll hårt i sin gröna väska, stampade med foten i gatan o skrek åt honom - ALDRIG att jag sätter mig i en sån där!
Ja det var ju inte ett svårt beslut att fatta o alla var lättade och så tog vi flyget till San Francisco!

America var STORT! Allting i America var STORT! Alldeles för STORT!
Fast amerikatterna var annars precis som vi fast de var så gräsligt stressade o rusade omkring o sa Hello there och Hey och Oh dear hela tiden ... Jag tyckte det var förfärligt att traska omkring i den där jättestora stan med sina jättehöga hus o branta gator. Fick bara ont i trampdynorna hela tiden. Näää bestämde att vi ska åka inåt landet i stället o träffa de RIKTIGA amerikatterna, de som bodde i America långt innan eurokatter från Europa började flytta till America. Men då hade Linda synpunkter ... 
- Nääääää, sa hon, det vill inte JAG. JAG ska bli riktigt filmstjärna nu när vi äntligen har kommit till America. Jag ska minsann åka till Hollywood! DÄR kan man bli riktig Movie Star minsann! Det vet jag för det har jag sett på TV hemma med matte! Så de så! och så knyckte hon på nacken. 
Och Betty vippade på sina långa ögonfransar och tog storasyster Linda under armen o sa, 
- Det ska jag oxo! Bli Movie Star! Och jag vill minsann INTE åka ut på landet o smutsa ner mig!
Det här blev bara för mycket för mammaMia som tog ett stadigt grepp om sin gröna väska och sa:
- Näääää, dit åker ni INTE själva. Alldeles för farligt. JAG är mycket äldre än er och har sett minsann på TV hemma hur vilt det går till i Hollywood! Blir lurade på kontrakt. Få provfilma. Inte få betalt bara ljusblåa drömlöften! I så fall så åker jag med er o ser till att allt går rätt till.
- OK då, sa både Linda o Betty, hurra, vi fick, vi fick!
Och så gav de sig iväg till sina drömmars stad Hollywood. Oj oj oj att de bara orkar.

Så det blev vi tre pojkar o tuffa Brummelisa o mössen som gav oss iväg inåt landet på upptäcksfärd. Till Vilda Västern! För det hade jag läst om i mattes bibliotek. Nu vaknade Brummelisa till! Vilda Västern! Å så rusade hon in i en affär ... 
- Här! sa hon triumferande, jag har redan hittat den! 
- Vaddå hittat, sa vi andra
- Västen förståss, dumsnutar! Vida västen! Å den ska Nalle få av mig för jag äääääääälskar min Nalle såååå mycket, sa Brummelisa o blev alldeles skär om kinderna. Hoppas den ska passa för jag tog extra vid, precis som du sa, morbror Bus, vida västen!
Och Nalle blev förståss väldigt förtjust över att få en present ... meeeeeeen lite betänksam ... nja ... för både Nalle o jag visste ju att det var ju Vilda Västern vi skulle åka till ... men vi orkade inte förklara detta för den lilla glada tokan och Kappi brydde sig överhuvud taget inte. Det var rakt fram som gällde ... mot den där konstiga röken som syntes.

Ja där borta träffade vi ett helt gäng fina snälla amerikatter! De bodde i tält över sommaren med hela släkten. Vi fick lyssna på hisnande berättelser om hur det var förr och hur de har det nuförtiden och ibland såg de lite ledsna o trumpna ut. De har det nog inte så lätt ibland med att vara en egen stam bland alla andra amerikatter i landet. De kallas för indianer eller indikatter, som de gärna säger själva. Fina saker hade de oxo som de tillverkade själva, pannband med fjädrar till exempel. Fjädrar som de stora örnarna o gamarna tappade ibland. Och både Nalle o Brummelisa fick varsitt fint pannband i present. Men nu kunde inte Kappi hålla sig längre när han hörde pannband ...
- Pang Pang Pang, skrek han o började rusa runt som en tok, jättefarligt Nalle! Ta av det genast. Pangband! Åhhh, Brumma! Spring! 
Å så skrek han Pang Pang Pang igen ... Och DÅ blev det liv o rörelse ska du tro. Jag fick ju ta tag i den där stollen och förklara för honom hur det var och att man måste lyssna noga. Och just då kom det ridande poliskatter (såg ut precis som Kappi förresten) för de hade hört att det blev bråk. De berömde mig för att jag hade redat ut missförståndet och UTNÄMNDE MIG TILL SHERIFF! Jag fick en jättefin guldstjärna och bälte med hölster, som hade plats för fiskar, som man skulle ge till de som busade, för de busade säkert för att de var hungriga, förklarade den ridande poliskatten, och då blir de lugna när de får mat. Jaaaaa så klokt. Jag förstod dem precis! (Matte, där ser du, så är det!*)  Stövlar fick jag oxo, men det var inget vidare ... hade blåsor fortfarande efter att ha gått i San Francisco så de satte jag bakom tältet. 
*) Mattes kommentar: Ja du Bus, jag vet att du hittar på väldigt mycket bus hemma ibland, och då är det MAT som gäller för att du ska bli rund o go igen.

Medan vi höll på med de där poliskatterna så hade våra möss hittat ett rep o snabba som de är så hade de surrat fast den stackars Kapp runt en indianpåle så han kunde inte röra sig ur fläcken. Jaa det var faktiskt synd om honom. Kunde ju inte hjälpa att han hörde fel om pannbanden ... så jag fick ta loss honom och bjöd honom på en läcker fisk. 

Jaaa Amerika är STORT. Och vi var tvungna att ta oss över hela det stora landet för att sen åka vidare till nästa resmål. Behövde inte ens hämta Linda o Betty o mammaMia ... de kom rätt som det var till oss i Vilda Västern. Linda var JÄTTESUR ... för det är klart, hon hade ju fått erbjudande om en stjärnroll i en ny film med Streetcat Bob i huvudrollen .... fast mammaMia sa att de där kontrakten såg inte riktiga ut och professor i kattematik som hon är så hade hon räknat ut att det var bara felräkningar i kalkylerna hela vägen. Och så var det resor hela tiden  och en mycket osäker tillvaro. Näää lilla Linda får följa med oss, lugnt o fint!

Vi reste buss! Till andra sidan America. Greyhound-buss. Tänk vilken tid det tog för mig att lugna ner dem inför den bussen!!!! Trodde det var buss för hundar ... De går ju så snabbt de där bussarna, flyger nästan fram, som såna där greyhounds-hundar. Så efter femti förklaringar o övertalningar o försäkran om att det absolut inte var med några stora bestar på bussen så gick de ombord. Och väl där när resan var igång så satt de som klistrade hela tiden i fönsterna o kommenterade: 
- Titta däääär! Bufflar! Titta titta dääääär vilka konstiga berg! Amerikatter! Däääär! Däääär! Cat Donald's Däääär! Hungrig, morbror Bus! Krokodiler!!!! Hjääälp! Orm på golvet! Kolla däääär!

För min del satt jag o myste bredvid mammaMia, polerade min fina sheriffstjärna o sov mest hela vägen o vilade tassarna. Bra att ha hela tassar inför nästa äventyr ...

See you later alligator ...

.......................................................................................