Kalender 2018

Ja ... vad vore året om inte en ny kalender att se fram emot! För 7:e året i rad.
Med nya bilder, mina egna tecknade.... och nya historier tillsammans med kissarna. Historierna kan du läsa månadsvis i bloggen.

Nästa år 2018 blir det utflykter runt om i Sverige, till platser eller bara ut i naturen ..
Och Bus skriver naturligtvis o berättar hela tiden om deras upplevelser.
Det blir kissarna på badsemester i Mölle, spökvandring på Bäckaskogs slott, väderkvarnskarusellåk och så Kappi som hamnar i smeten men stiftar bekantskap med polkagrisen och så går alla kissarna på Catfé i .... jaaaa gissa det du! Och mammaMia släpar troget med sin fina gröna handväska som säkert inrymmer en hel del bra-att-ha och som man kan stoppa ner en hel del bra-att-ha-saker i.

Den kalendern kan du skaffa dig! Att ha på väggen själv eller ge bort eller båda delar.
Vill du beställa så skicka mejl med antal o adress eller betala direkt med swish .. men kom då ihåg att skriva din adress i kommentarsfältet annars får du inte någon kalender ..

.......................................................................................................................

Småkissar och blomster

Frukost hos Mrs E. Bokbackenfrukost ...
Lilla nytillskottet Pimpan, choklad med vispgrädde, sååå gulligt pimpad med sin lilla musch vid nosen.
Lille busige "Bus", litet blått yrväder som retade Charmör heeeela tiden ... eller jagade Pimpan
Och så de "stora" småflickorna, Fleja och Sigyn som gärna tog sig en rövare o smet ut en runda.
Ja och så den godmodige knächarmören, Charmör och gamla Cindan som är den coolaste av dem alla i ålder och visdom. Inte mycket kan göra denna Grand Old Lady upprörd. Fast ibland kan hon ta sig ett race över gräsmattan ..., sa Mrs E.
Ja så blev det ju mysfrukost oxo, mitt i det fantastiska blomsterhavet i uterummet i strålande solsken hela förmiddagen! Tack för allt!

.........................................................................

2017 November Ut i vida världen

Bus är upprörd!
- Du vet ju att vi vill skriva o berätta om hur vi hade det, matte, anmärkte Bus häromdagen. Det är ju snart slut på månaden ... o sen åkte vi ju hem. Och även om det var rysligt kallt o hemskt dit du skickade oss så var det ju ändå väldigt lärorikt. Även för dig matte! Eller hur?
Jaaaa ... det blev ju lite missförstånd, Bus ... Och du hade ju rätt får jag ju erkänna.
Det är bäst att vi tar din loggbok så blir det rätt.

- Från att ha varit på fotosafari i varmaste av det varma Afrika så bar det norrut! Med båt. Isbrytare. Det sa matte att det är bäst för annars kanske ni inte kommer fram, sa hon. Man skulle kunna åka med hundspann oxo ... men det ville absolut inte flickorna. Hundar!!! Näää fyyyy, tyckte de. Och mammaMia ville ju åka bekvämt o varmt. Inte rusa fram i slädar över isvidderna inte .... Ja så var det. Mot norr! Det norraste man kan tänka sig dessutom.

Jag var ju påläst som vanligt och såg i min Cats' Globetrotter att vi var på väg till The North Pole. Och jag slog upp i vår ordbok oxo och kollade att det var Nord Pålen det betydde. Matte hade sagt att när man kommer dit, allra längst upp på jordklotet så ska man sätt en flagga där. Så medan vi åkte på den där isbrytaren så sydde mammaMia en jättefin flagga som vi skulle hänga upp när vi kom dit. 
NORDPÅLEN stod det så fint på den. 
Då fick vi il-mejl från matte (ja Nalle hade ju sin MJau-pad med sig) 
- FEL, skrev matte! Du har missuppfattad i din ordbok, Bus! Pole betyder jordens nord-pol, alltså längst upp på jorden! Påle är ju nåt helt annat. En stolpe eller pinne eller nåt. Och så påminde hon oss om att i januari var vi ju längst ner på jorden, på Syd-polen ... Så stackars mammaMia fick sy om o rätta.

Men gissa vad!
Matte hade FEL.
För när vi kom fram.
Vad var det första vi fick syn på???
Jo NORD-PÅLEN! 

Där stod den så fin, röd o vit och bara väntade på att få sin fina flagga.
mammaMia blev sur för att hon fick brodera om och tänkte INTE gå ur båten. Så det blev Kappi som fick den stora äran att klättra upp på Nordpålen o knyta fast vår fina flagga! 

Lite stolta kände vi oss alltid när vi tittade på vår flagga som vajade över isarna. Det var jag o Nalle o Linda o Kappi som tagit oss ur båten o var på upptäcksfärd. Och vi hade fått sällskap av några invånare oxo! Jaaa Kappi kunde inte ens komma ner från nordpålen ... det kom en söt valrossflicka, Rosmari (Odobenus rosmarus) som blev alldeles tokförälskad i Kappi, som blev störtförskräckt för hennes långa tänder ... Det tog en lååång stund att lugna ner honom innan han hasade ner och Rosmari blev så lycklig och ville bjuda ut honom i vattnet över till sitt alldeles egna isflak och träffa hennes familj ... Ja, hmm, det var nog inte så lyckat för Kappi, så jag fick kolla lite i ordboken och förklara för Rosmari att Kappi kan inte simma som en valross och skulle dessutom frysa alldeles förfärligt och bli en stor isbit i så fall. Så hon lugnade ner sig, suckade, gav Kappi en stor blöt puss och simmade iväg hem till sitt flak. 

Själv gjorde jag bekantskap med en väldigt trevlig isbjörnherre, Isis, som bjöd på färskfångad fisk. Är ju verkligen inte så förtjust i sån fisk men smakade i alla fall lite grand. Och han var sååå trevlig och pratade en massa som jag inte fattade ett skvatt av. Hittade inte ett enda ord som stämde i ordboken. Men han var lika glad ändå o fattade säkert inte vad jag sa heller och vi dunkade varann i ryggen så hjärtligt innan han gled ner i det iskalla vattnet o begav sig iväg.

Ja rasande kallt var det. Linda-tokan förfrös svansspetsen när hon kröp omkring på alla fyra o skulle undersöka ett ishus, en iglo, som stod där. Trodde nog någon bodde där och att där var varmt o skönt. Men näää, det var tomt och övergivet. Tror jag det, kan väl inte vara nåt att bo på en så kall plats. Och Nalle höll på att frysa rumpan av sig när han satte sig högst upp på iglon för att titta på norrsken tillsammans med ena husmusen. Jaaa för alldel det var ju väldigt vackert .... 
Men inte länge stannade vi vid NordPålen inte. Det var rätt snabbt tillbaka till den stora isbrytaren o in i värmen till mammaMia, Betty o Brummelisa. 

Det var tur mammaMia hade sparat sin flaska från Scotland. För nu behövde vi verkligen alla en riktig jamare!

Hej hopp!

Snart är vi hemma!

Snart är det Jul!

............................................................................................

Finbesök

Oj så längesen det blev något skrivet i bloggen ....  o nästan inga bilder i kameran. Den har fått vila nästan en hel månad. Men blogMadame har haft fullt upp ... förbereda bilder till nästa års KALENDER!!!! De du! Blev du allt nyfiken .... Vart ska kissarna ut o resa nästa år månntro? Jaaaa för lite resa runt blir det ju förståss. De fick blodad tand på det där att åka omkring o se sig om. Fast det blir inte så långt nu, kan blogMadame avslöja. Men mer är så blir det inte att yppa! Nu väntar vi med spänning på provtrycket .... å SEN kanske kanske kan det bli liten förhandstitt ....

Fast det händer ju i alla fall lite då och då ... som till exempel när vi fick finbesök av Stina, Erik o lille Ivar!!! Ja, det är hos dem som två av våra Stenkatter har fått sitt hem, Ester och Astrid! (Cleopatra och Dorothy/Dotty). Och för några månader sen så fick Ester o Astrid en lillebror! En Dansk-svensk gårdshund, Ivar. Det är lite vanskligt att ta med Ester o Astrid hem till mina kissar på visit ... men att ta med Ivar går ju jättefint. En sån go liten en! Satt i mattes knä hela tiden. Och kissarna ... tja några tyckte det var bäst att hålla sig undan, men Kappi o Linda var absolut de modigaste o mest nyfikna. mammaMia brydde sig inte alls och Betty var nog mest stel av förskräckelse och Bus fördrog efter en snabb titt att bara försvinna. Men så mysigt det var att träffas! Det gör vi om! Det vara bara Ivar o matte som fastnade på bild ... husse får vi satsa på nästa gång.

Mera finbesök blev det häromdagen. Alla kissarna var ute på Alcaterazzen, då vi hörde ett förfärligt skrik från träden och ett sus av stora vingar ... Alla de små kissarna RUSADE in! Och matte greppade kamera o spanade. Och ja, det var inte svårt. Den svarta tjusiga hackspetten parkerade sig precis utanför fönstret och satte igång med att demolera gamla stubbar o nerfallna trädstammar. Flaxade runt och skrek och lät. Visst är den fantastisk spillkråkan! Dryocopus martius.  

Och så har blogMadame äntligen satsat på en ordentlig fågelmatplats! Med plats för all möjlig mumsig fågelmat som kan önskas på menyn. Någon bild på den anordningen blev det inte, men väl på koltrasten som mumsar frön runt ikring.

Nu är det höst!

...................................................................................................