Projekt - ny kamera

Man får ju ideer ibland ... som man inte hade nånting annat för sig utan bara måste hitta på hela tiden nya saker att ta sig för ... eller ... Som det här med kamera. Har ju en jättebra Mr Canon, kanonbra till o med. Men ändå .... skulle vilja .... kanske kunna lite mera Makro ... komma riktigt riktigt näääääära .... Eller komma riktigt näääääära det som är låååångt borta = zooooooooma riktigt bra. Det har blogMadame försökt sig på med Mr Canon. Men det gick käpprätt åt skogen. Fick lämna tillbaka fina objektivet. Var alldeles för tungt. Fick slagsida o alla bilder skakiga o suddiga av ansträngningen att hålla i den snygga långa fina utrustningen. Så den fick gå tillbaka till en sur fotografbutikspersonal ...
Men så blev jag lite inspirerad av andra som lyckades så fint m en liiiiiiiiiten liiiiiiiten kamera m superzoooom o makro o Leicaobjektiv o allt.  Så det var bara att knalla in i bästa fotoshoppen o slå till.
Två dagars bara trycka o skruva på alla knappar o välja inställningar o svära över Vart tog grundinställningarna vägen?????? Vaddå instruktionsbok???? Det vet inte blogMadame vad det är. Näää trycka själv!

Hur blev det nu då? Resultatet? Var det lönt? Att skaffa en till?

Joooooodå. Ska nog vänja mig med tiden. Bara det att den är så liten. Inget att hålla i när det blåser o fåglarna flyger så snabbt medan man knappt hunnit hitta dem i fönstret o zoooomat in. Och då ska man försöka hitta dem igen ... fast då har man zooomat så man vet inte vart man är över huvud taget .. Förstår du nåt? Nääää det är ingen ide. Slutsats: Det tar tid! Men all vår början bliver svår. Och sen blir det bara inte bara bättre utan superbra! Fast dit har inte blogMadame kommit ännu.

Här följer de första proven m nya lilla kompaktkameran. Det blir både lite kissekatter o trädgård blandat. Finns lite bildtexter här o där.

Nalle på besök hos gammelmatte .... sååååååå tröttsamt ...

 mammaMia

Mina damminnevånare har gjort sig hemmastadda efter vintern

Och här hittade vi en stackare mitt bland alla diamanterna

Och så nåra fåglar ...

På kattutställning i Göteborg! 

Fast det vara bara tre kissar som fick äran att vara med på bild

"Humlan" som bor hos Mrs L,  Brembo Britter

IC Tawalli's Vanessa Williams "Lillan"

Och denna vackra kissen bor hos Mrs D, hos Hennerdals Britter

Och så lite mera trädgård. Vem kan detta vara?

Ny kaktus i rabatten???? Näääää ... du ska få se om nån vecka ....

Rosen redan i knopp

Och här ska det bli smultron! Lilla myran väntar oxo på det!

Pärlbusken dignar av blomster

Kappi

Kappi o Linda ... syskonkärlek!

PUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSP

....................................................................................................

Hur tänker dom egentligen ...

Att få hem en liten nyopererad Linda var inte så enkelt .... för dom andra kissarna ...
Ett Monster. Ett UFO. Någon fruktansvärd varelse. Fiende. Farlig. Främmande.
Ja, det stor helt klart att Linda var absolut inte Linda längre. Det var något annat som matte släppte ut i huset .. o dessutom gullade med ... Huuuuuuuuu!!!!
Kappi och Bus tog stora omvägar runt den där varelsen, ålande på knäna, snabbt. För att sen sätta sig i säkerhet uppe på något högt ställe o bara titta titta titta. Och vart tog mammaMia vägen???? Ja mammaMia var som bortblåst ... i två dagar! Ja det förståss, matte hittade henne sitta gömd inklämd på några olika mörka trånga ställen med ögon stora som tefat. Och jag kan lova om hon överhuvudtaget sov på de här första två dagarna så var det med ett öga öppet! För att vara på sin vakt HELA TIDEN.
Bus o Kappi accepterade varelsen efter så där en dag .... sen var det ju svårt att vara utan mat ... De åt nämligen inte en matbit under all vakthållning.

Och det lilla UFO-t skrämde fullständigt slag på dem varje gång hon törnade mot någon vägg eller bordsben med TRATTEN, eller ruskade på huvudet så att det skramlade lite om TRATTEN. Då FULLSTÄNDIGT exploderade  kissarna o flög om varandra åt alla håll.

Ja det var ett elände. Dag tre kunde man börja se en skymt av mammaMia. Hon smög försiktigt ut i köket nattetid o knaprade i sig några enstaka matbitar och började sitta högt uppe för att hålla koll. Till exempel uppe på köksskåpen, uppe på det lilla väggskåpet, högst uppe på klösen (ända tills Linda tog sig högst upp och då gällde inte den platsen längre ...). Senaste utkiken var uppifrån pianot!
Här bodde mammaMia ett helt dygn. På Chopins Mazurka, Op. 7 i tretakt! Hon avslutade vistelsen där uppe med att kräkas på takterna 5 - 7 och beslutade sig för att gå ner och börja ÄTA.
Och nu hade de första dagarna av Lindas konvalescens gått och TRATTEN fick semester och alla kissarna blev jätteglada:

- Nämen Hej Linda! kul att se dig! Var har du varit så länge?

Och sen gick de o letade o letade o letade efter det där monstret!

Ja, man kan väl undra hur det tänker .... Fast nu är allt som vanligt o alla mår prima, även lilla Linda, som inte fattar ett skvatt vad det var som hände o varför alla var så konstiga ett tag ...

Bus föredrog att vara ute så mycket som möjligt  ... lugnast så ...

Och nu är allt som vanligt!