torsdag 21 november 2013

Sorgeligt och oroligt

Tänk vad glad man är för sina kissekatter! Och rätt som det är så ska de bli fler. Och då blir man ännu gladare och lycklig över Kattungar!!! Kattungar x 2! Två blivande kattmammor: mammaMia och Linda. Äntligen!!!
Och så händer det förskräckliga.
I helgen kl 4 på morgonen blev det till att åka in till Blå Stjärnan med Linda som fick starka magsammandragningar ... 3 veckor för tidigt. Doktorn röntgade och vi fick beskedet att det syntes tre utvecklade stora foster. ???? OK Linda hade ju varit två gånger hos Pico ( se under fliken Stenkatten's Brittiskt korthår).... och det var ju möjligt att det blev napp redan första gången ... och då skulle ju allt stämma. Så vi åkte hem för att avvakta.
På natten till söndagen födde Linda 4 outvecklade foster. C:a 4 cm, 25 gram, helt utan päls och genomskinliga i kroppen. De var 3 veckor för tidigt födda precis som vi trodde ... hur än doktorn tolkade röntgen.
På söndag eftermiddag aborterades ännu ett foster.
På måndag morgon fick jag tid för ultraljud hos min ordinarie veterinär hemma och fick då veta att Linda har ytterligare ett foster kvar i magen. Linda mår ändå jättebra fast hon ropat oroligt på mig hela veckan. Bara gå ut för att hämta posten ... så skriker Linda hjärtskärande efter mig vid dörren och ligger o väntar på dörrmattan tills matte kommer tillbaka. Lite lugnare nu i slutet av veckan. Och hon börjar leka emellanåt med Kappi o Biggis.
Så nu hoppas vi att detta fostret ska överleva och få bo i magen tiden ut.
mammaMia börjar också bli orolig och har känningar i sin stora pösiga mage ... Men det får inte bli dax förrän i nästa vecka!!! Du kan tänka att det är en OROLIG matte som vakar över de små dag och natt.

JA, nog skrivet om detta jobbiga förfärliga. Vi tar en dag i taget.
Och så blir det en go bild på Linda och mammaMia som tröstar varandra

......................................................................................................................

2 kommentarer:

  1. Det är verkligen tragiskt och ledsamt, både för dig och Linda. Vi håller tummarna att hon håller bebisen så den klarar sig och blir en stor stark och frisk tjej.
    Förstår också din oro, man blir nervös och spänd.Men du ska se att det kommer att gå bra. Nu har hon ju fått behålla sin lilla denna veckan. Det går säkert bra med MammaMia också.
    Vad jag tycker om vet. på Blå Stjärnan vet du......
    Kram

    SvaraRadera
  2. En gulligt bild - trots en sorgsen historia. Precis som det stora livet är... Hoppas allt nu går bra!

    SvaraRadera