måndag 29 januari 2018

Januari 2018 Sverige runt

Bus är sur!
- Nu har det snart gått hela januari månad o du har ännu inte skrivit in från min logg-bok hur vi hade det i januari!!! Du sitter bara med de där pälstrollen heeeela tiden ... de är ju som plåster på dig ... ser du inte det. Nu får du faktiskt träna dem i all roa sig själva lite oxo. O inte nog med Brummas 6 odågor ... nu fick ju Betty två till!!! Tur att de ännu så länge håller sig i bäbislådan. Men jag såg nog att den där Filur var uppe över kanten i dag! Så då får du fullt sjå med dem oxo.
Näää nu tar vi tag i Januari, matte!, sa Bus

OK ja, det är klart att vi ska, Bus. Men vi får vara liiite kortfattade denna gång för som du märkt så är de där Bettybäbisarna oxo på gång. Inte bara Filur. Ferdinand tittar oxo upp över kanten minsann!


- Jo alltså, sa Bus o tittade i sin logg-bok, vi ville ju så gärna göra som alla andra på vintern, se snön och åka skidor som ser så härligt ut på TV, som du hade visat oss. Så vi tog bussen, Skidexpressen! Mot Sälen! Alla var sååå upphetsade. Snö! Måste vara nån annan snö än hemma på Alcaterazzen eftersom så många åker bort till Snön. Hemma är det bara blött o kallt o vått. Nalle hade tagit med en bok för att resan skulle kännas kortare. Om Djur och Natur, heter den. Han är så duktig den pojken! Kommer att gå långt i den kattidemiska karriären, har ju redan kommit in på kattiversitet ju. 

Så var vi framme. Och meddetsamma blev vi utrustade för Snön. Mössor, halsdukar och träbitar som man skulle ha på fötterna. Så bra, sa vi, då behöver vi inte bli blöta eller kalla om fötterna! Måste berätta det för matte! Linda o Brummelisa fattade genast hur allt funkade och ställde sig på träbitarna, de heter skidor ... och så fick man oxo stavar. Och det var ju väldigt bra att ha något att hålla sig i, för det var, upptäckte vi VÄLDIGT HALT! Och så blev det plötsligt oxo NERFÖRSBACKE! Jättemycket NERFÖRSBACKE!!! Det här blev inte roligt. De där skidorna flög hit o dit och stavarna begriper jag inte vad de skulle vara bra för. Och rasande fort gick det. Backen bara försvann under fötterna. Och en av de där galna mössen, som alltid ska hänga med på våra resor, skulle åka snålskjuts på mina skidor och skrek hela tiden - Fortare, Fortare, Katten!!! 

Fy fabian! Han ska då aldrig få följa med mer, den odågan. Och som inte det räckte, så höll Linda och Brummelisa på som galningar i backen. De svängde o swishade förbi till höger o vänster som bara den. - Slalom! heter det, skrek Linda och gav stackars Kappi en redig knuff i backen. Ja han ville absolut inte ta på sig de där skidorna och hittade i stället ett par tennisrack i ett skjul. De tänkte han skulle kännas mycket säkrare att ha på fötterna ... men nu åkte han dit så det skvätte snö åt alla håll o Linda bara susade iväg som en toka.

Jag ska inte tala om hur det slutade för mig själv ... det vill jag inte skriva ner. Får du tänka ut själv. Men några fler skidfärder blir det INTE! Så de så. 

Du kanske undrar var Nalle o Betty höll hus? Jo Betty stannade i den mysiga fjällstugan där vi skulle bo över natten för att trösta Nalle. Jaaaaa han var såååå arg och besviken. Hade ju suttit på bussen o läst sin Djur o Natur hela vägen och var så förväntansfull över att få träffa sälen .... och så var det ju helt tokigt. Det finns ingen sälen i Sälen ju. Stackars Nalle. Vi får väl göra någon resa under året o göra honom glad igen och hitta en säl Men nu slapp han ju i alla fall vara ute i den otäcka snön. Och Betty var så gullig med honom, så han blev snart glad igen.

mammaMia är ju cool som vanligt. Ger sig inte in på några onödiga äventyr utan plockar upp sin stickning från sin gröna väska o pysslar med sitt och övervakar oss alla.

Nästa månad har matte lovat att vi inte ska åka så långt. 
Och att det ska bli en riktigt mysig utflykt!
...............................................................................................

torsdag 25 januari 2018

Bettys bäbisar en vecka!

Jaaa ...årets första blogginlägg .... det är ju så man inte känner igen sig själv ens ... Hur kan det bli så eftersatt? Fast du som använder andra sociala media har ju ändå kunnat följa de "stora" Brummelisa-bäbisarna hela tiden både på film och bilder. De fyller för övrigt 6 veckor i dag! Kanske blir det någon bild på dem i dag eller en dag ... Det är ju redan halvtid för dem ... oj oj oj så fort det går ...

Och så blev det Betty-bäbisar! Jobbigt var det för Betty, men hon kämpade hårt hela natten och nu har hon två jättesöta underbart ljuvliga små lila pojkar! Filur och Ferdinand. En vecka gamla i går.

Ferdinand är en mycket speciell britt. En alldeles unik britt. Ferdinand har ingen svans. Jooo en liiiiten "knorr" med en sån söt tofs på änden. Tänk att det kan bli så. Men Ferdinand är inte ledsen för det. Han hänger med brorsan och äter o växer och ääääälskar redan att gosa med matte. Jaaa han gosar med hela kroppen och stryker sig med nosen och spinner för fullt .. precis som Filur oxo gör.
Det var trångt i Bettys mage ... och lille Ferdinand hade det nog inte lätt där inne, sisten ut o allting, så bakbenen blev lite hoptryckta och dem jobbar vi med lite försiktigt varje dag med lite massage. Och vi ser redan små förbättringar. Och Ferdinand har inga problem att ta sig fram till mjölkbaren eller till matte och det är bra tryck i bakfötterna. Så vi tränar på!

Filur är en pigg och stor filur med underbar päls precis som sin brorsa. Ligger alltid tillsammans med Ferdinand och kramar om varann när mamma Betty är på utflykt o vilar upp sig emellanåt.

Jaaaa Betty har mycket att stå i minsann. Hon betraktar nämligen ALLA bäbisarna som sina ... och det är inte ovanligt att hitta henne öppna sin mjölkbar för alla Brummelisas stora bäbisar ... Vad säger Brummelisa om det? Inget! Hon är så nöjd att ha fått en nanny till de små hungriga vildarna. Diva!

Stenkatten's Filur




Stenkatten's Ferdinand